Det här med hen
Vet inte om ni råkat ut för det här ordet än, men jag antar att ni har det. Jag tänker i alla fall reflektera lite över mina egna tankar angående det växande användandet av det här uttrycket med anledning av att jag snubblade över en artikel på svenska dagbladet som behandlade de rent grammatiska och etymologiska aspekterna av ordet.
Länk: http://www.svd.se/kultur/sprakspalt/goda-rad-om-vart-spraket-bar-han_6881953.svd
I artikeln får vi veta att det redan finns ett hen, då med betydelsen brynsten, men det jag reagerade över var främst innehållet i följande stycke:
Den som vill ha argument för det nya hen kan alltså hävda att det knappast kan förväxlas med det äldre ordet. Dessutom får vi veta att brynstens-hen uttalades med långt e.
Brynstens-hen uttalas alltså med långt e, vilket man enligt artikelskrivaren då får anta skulle skilja sig från det nya pronomen-hen. Men problemet ligger i att jag personligen, sedan jag först kom i kontakt med detta nya hen, utläst även det med långt e. Detta trots att jag aldrig sett ordet tidigare, än mindre i dess brynstensbetydelse. Har heller aldrig hört ordet uttalas, utan enbart sett det skrivet i text, och alltid utläst det med långt e. Pronomena han och hon uttalas ju visserligen med korta vokaler, men av någon anledning fick jag för mig att utläsa hen med lång vokal. Underligt.
Kanske är det dialektalt. Kanske inte. Kanske är det slumpen. Kanske inte. Kanske beror det på att det med kort vokal låter snarlikt engelskans hen, dvs höna, vilket jag visserligen funderat lite snabbt över tidigare i och med att det är ett ganska lustigt sätt på vilket man kan sammanfatta hela debatten kring detta hen. Nämligen ett jävla kacklande.
Språk utvecklas, nya ord och uttryck införs, det händer hela tiden. Det som skiljer sig i fallet hen är dock att det ligger en sådan stark politisk och åsiktsförankrad laddning bakom det hela vilket media är snabba att blåsa upp och göra till en höna av en fjäder (där fick jag till det igen). Därmed inte sagt att jag direkt motsätter mig ett införande av hen i svenskan.
Jag har sett det påpekas att ordet hen är överflödigt och att det redan finns vedertagna begrepp och uttryck att använda då man vill referera till en person vars kön man av någon anledning inte kan, behöver eller vill specificera. (Ett exempel är mitt användande av ordet "artikelskrivaren" ovan.) Detta är ett vanligt argument, utöver det sakpolitiska, mot införandet av hen. Tyvärr måste det dock stå åt sidan både mot den hätska könsdebatten, samt mot det faktum att språk, som jag tidigare nämnt, är i ständig utveckling vare sig man vill det eller ej, och nya uttryck införs och gamla fasas ut. Däremot inte sagt att jag inte heller direkt motsätter mig ett icke-införande av hen, men konkret fakta måste tas i beaktning.
Det var inte meningen att skriva så mycket, och det var främst meningen att bara behandla de lingvistiska aspekterna utan att influeras av all den politiska korrekthet som annars korrumperar (och visserligen även ligger till grund till) större delen av hen-debatten. Men tydligen kan även den bäste falla offer för pöbelns passiva påverkan.
Jag är teknolog och lingvist och har tråkigt.
Nu har jag bättre saker för mig.
Hejdå.
ps. hen suger
posted by skabbmannen @ 2/27/2012 02:25:00 em
3 comments
